I helgen besökte kulturintresserade medlemmar i AFS Stockholm Armémuseum, som skildrar den svenska historien mot bakgrund av krig och krigsmakt, samt sätter krigsmaktens betydelse i ett vidare perspektiv som en del i samhällets utveckling.
Armémuseum nominerades år 2002 till ”European museum of the year” och vi såg fram emot att besöka dess utställningar som skildrar vår militärhistoria från sen vikingatid fram till nutid, och inte bara i form av stora slag, utan även i form av skildringar ur soldaternas perspektiv, deras familjer och landets bondebefolkning.
Det var från det som idag är Armémuseums gård, Artillerigården, som Gustav III inledde sin statskupp 1772. Själva museet öppnade 1879, och dess uppgift är formulerad så här: ”att tillvarataga och vårda de i föregående krig erövrade troféerna samt att framställa en bild av såväl artilleriets som övriga vapens historiska utveckling från föregående århundraden till nuvarande tid”. Vi i AFS blev därför ganska förvånade att gårdsplanen vid tiden för vårt besök pryddes av en temporär men väl synlig låda vid ingången med bilder och texter på temat genus och HBT. Det verkade inte bättre än att AFS valt att besöka detta anrika museum under en halvårslång politiskt korrekt genuskampanj: ”Krig, kön och sexualitet”. Muséet har även dragit igång en föredragsserie på temat under hösten, då bla Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, är inbjuden att tala.
Artiellerigården vid Armémuseums gård varifrån Gustav III inledde sin statskupp 1772. Idag skymtas i bakgrunden 2000-talets fokus på HBT och genusfrågor i form av utsällningen av ’En soldat är en soldat är en soldat är en soldat’
Inne i museet fann vi förklaringen: ”Med anledning av att Stockholm 2008 är värd för Europride vill Armémuseum synliggöra homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) och genus i utställningarna.’ Det fanns sex pulpeter utställda utspridda på de tre våningsplanen, där man kunde plocka A4-ark prydda med RFSL:s regnbågsfärgade flagga, med olika texter på temat, allt från information om den militära homosexuella prostitutionen (som enligt uppgift tycks ha dominerat hela centrala Stockholm fram tills 1960) till en skildring av Ulrika Eleonora Stålhammars liv som ”man” och artillerist i Kalmar, som ett exempel på ”kvinnor förklädda till män som dyker upp lite varstans i krigshistorien”, och som olagligen gifte sig med pigan Maria Lönman, som kort efter äktenskapets inledande upptäckte att Ulrika inte var något ”rätt manfolk”.
Utställningen ifrågasätter könsroller i försvarsmakten och HBT-personers ställning genom tiderna. Enligt utställningen skall avståndet mellan en ’alltjämt trög verklighet och de uppsatta målen krympas med utbildning’.
Under namnet ”En soldat är en soldat är en soldat är en soldat” faller den tillfälliga utställning som ska synliggöra det faktum att synen på kön och sexualitet förändras över tiden, även inom försvarsmakten. Man ska fråga sig om en riktig militär kan vara homosexuell, och om det är uniformen som gör mannen eller kvinnan. Men faktum är att det redan inne i de fasta utställningarna fanns tillfredsställande skildringar av kvinnans roll under krigstider. Dock fanns där inget HBT-perspektiv naturligtvis. Med denna utställning vill Armémuseum undersöka ”vems historia som berättas och vems som tigs ihjäl”, något som AFS också är intresserat av att undersöka – dock ur ett annat perspektiv.
Dolda maktstrukturer och förlegade könsroller?
Men dessa diskret utställda pulpeter störde inte alltför mycket vår i övrigt positiva upplevelse av Armémuseums fina utställningar. Sverige har under en stor del av sin historia varit en militärstat. Den långa fred som inleddes 1814 föregicks av flera perioder av långvariga krig. Under medeltiden var Sverige ett rike av löst sammanfogade landskap. Stormännen styrde landet och låg ofta i fejd med varandra. Kungarna valdes i deras krets, och deras viktigaste uppgift var härförarens. Med tiden stiftade kungarna också lagar. Landskapen hade egna lagar fram till 1300-talets mitt – från och med då gällde Magnus Erikssons allmänna landslag för hela riket. Under 1400- och 1500-talet var schweiziska och tyska landsknektar Europas bästa och mest anlitade soldater, och krig vanns oftast av den som hade råd att anlita flest sådana. Under 1500-talet centraliserades rikets administration med det primära målet att skapa och vidmakthålla en stor effektiv armé. Gustav Vasa ville av ekonomiska skäl skapa en inhemsk armé efter frigörandet från unionen med Danmark-Norge. Kalmarunionen till trots (som existerade på pappret fram till 1523) blev Damnark-Norge och Sverige-Finland rivaliserande makter i Norden. Bönderna spelade en viktig roll i svensk krigföring och bondehärar avgjorde ofta maktstriderna i landet på 1500-talet. Under 1600-talet blomstrade järnindustrin upp med hjälp av holländskt kapital, och Sverige blev Europas ledande exportör av järnkanoner. Under sent 1600-tal konfiskerades hälften av adelns jordegendomar för att kunna garantera krigsmaktens försörjning, men det kungliga enväldet ersattes snart av en adelsdominerad riksdag, och Sverige hamnade i en period av politisk turbulens och militär tillbakagång, tills Gustav III återtog den kungliga makten genom en statskupp 1772 – en kupp som inleddes just på Armémuseums gård!
Stormaktstidens slut signalerade början på en ny storhetstid – på vetenskapens område. Stora svenska namn från denna tid är Anders Celsius (känd för Celsiusskalan), Torbern Bergman (som lade grunden till de kemiska analysmetoderna) , Carl Wilhelm Scheele (som upptäckte flera viktiga grundämnen, bl.a. syret, och andra ämnen) och Christopher Polhem (som konstruerade chiffreringsapparater och mycket annat). 1700-talet var en period som karaktäriserades mer av vetenskapliga framsteg och mindre av krig.
Under kriget 1808-1809 tog Sverige parti mot Frankrike under Napoleonkrigen, vilket ledde till att Ryssland, som var allierat med Frankrike angrep Sverige och erövrade Finland, som hade tillhört Sverige sedan medeltiden. Från och med 1815 inleddes en period utan krig och den svenska armén ägnade sig huvudsakligen åt att gräva Göta kanal och bygga järnväg.
Under 1800-talet accelererade också teknikutvecklingen, och krigets behov låg bakom många tekniska framsteg som sedan kom samhället till nytta. Men försvaret förföll som en följd av bristen på realistiska krigshot, och efter alla krig var Sverige ett fattigt land. Folk började utvandra, främst till USA, och mer än en miljon svenskar, ofta i sina bästa år, lämnade landet.
Under 1800-talet var Preussen ledande inom militärmodet och Sverige tog inspiration därifrån. På museet kunde vi beskåda både dessa militäruniformer och andra. De flesta officerare var adliga och det militära samhället fingradigt klassindelat. En persons förband, grad och befattning kunde bl.a. avläsas på uniformens knappar, axlar, krage och skärp.
År 1901 beslutas att den 220 år gamla s.k. indelta armén skulle avvecklas och allmän värnplikt av kontinental modell införs i Sverige, och alla män från 20 till 42 år blev inkallade. Armén kom att bestå av 28 infanteriregementen och den totala mobiliseringsstyrkan uppgick till 160.000 man. Kampen för allmän rösträtt för män under början av 1900-talet leddes av liberaler och socialdemokrater, och argumenten kopplades till frågan om allmän värnplikt under parollen ”En man, en röst, ett gevär”. År 1931 urartade en arbetskonflikt i Ådalen och militär inkallades. En skottlossning resulterade i fem döda, och efter denna händelse stiftades nya lagar som förbjöd militär inblandning i civila angelägenheter. Under andra världskriget uppstod många frivilliga försvarsorganisationer och försvarsmakten gjorde desperata försök att rusta upp landet, men Sverige var avspärrat från import. På 50-talet var dock Sveriges försvar starkare än någonsin och det svenska flygvapnet var det fjärde största i världen. Med Berlinmurens fall 1989 bedömde analytiker att Sveriges säkerhetspolitiska situation förändrats, och Sverige började skära ner försvarsbudgeten och den allmänna värnplikten började ifrågasättas.
Propagandaaffisch där brödrafolken uppmanas till gemensam kamp för Finlands sak under vinterkriget
Idag är försvaret även öppet för kvinnor. År 1981 blev det tillåtet för kvinnor att utbilda sig till soldater vid flygvapnet och 1983 även vid flottan och inom armén. Men redan innan har kvinnorna spelat en viktig roll i krigstider. 1864 bildades Fruntimmerföreningen som tillverkade förbandsmateriel åt försvaret, andra kvinnoföreningar organiserade, och under första världskriget slöt sig tolv större kvinnoföreningar samman till försvarets stöd i Kvinnornas uppbåd.
På entréplanet i museet kunde vi se en utställning om artilleriets historia samt en vapenutställning med svenska arméns vapen från 1600-talet och framåt. Det fanns även ett par tillfälliga utställningar, bl.a. en som hette ”Sveriges sista stora krig” om Napoleonkrigen och förlusten av Finland, som var mycket välgjord. Vi rekommenderar alla som har ett militärhistoriskt intresse, och även dem som inte har ett specifikt militärt men ett rent historiskt intresse, att besöka Armémuseet!
