Vi måste alla vara med och betala och bidra med åtgärder för att stoppa den ”globala uppvärmningen”. Men samtidigt får inte konsumtionen lida. Ekorrhjulet måste snurra vidare, med samma kraft eller helst öka sin fart. Så lyder budskapet ifrån de multinationella lobbygrupperna bakom media och politiker. Ett extremt ansvarslöst leverne framkallar extrema förhållanden. Vädergudarna har med denna vinter ändå bara låtit ett ljumt ryt isa genom oss.

Vad snabbt det gick att glömma mediernas uppmaning att rikta all vår fokus och energi mot Haiti. Bilfärden till platt-tv:n på MediaMarkt hamnar plötsligt ganska långt ned på prioriteringslistan när människor tvingas svettas och skotta snö framför egen dörr för att ens ta sig fram till bilen som inte vill starta pga kylan eller tåget som blivit inställt.

”Vad nu? Ligger inte allt serverat framför mig? Det här har jag betalat för, oerhört! Vad håller vaktmästaren på med? Det är en mänsklig rättighet att röra sig fritt, resa obegränsat. Både innanför och utanför landets gränser!” Någon har kört fast med bilen i en snödriva. ”Jag känner inte den där. Dessutom har jag en rad bekymmer att tänka på själv. Jag måste klä upp mig och göra mig i ordning till kvällens nöjestillställning. Att JAG kommer i tid har högsta prioritet. Andra måste förstå att jag har mig själv att tänka på!”

Ja, denna vinter har kommit med mycket gott. För det första, en underbart snörik och slaskfri vinter ger ljus till denna annars så mörka årstid och möjlighet till härliga promenader, skridskoturer, skidåkning med mera. Den ihärdiga kylan torde också vara högst besvärlig för klimatbluffmakarna samtidigt som den är ett glädjebesked till de som aldrig trodde sig mer få återuppleva sina barndoms härliga vita vintrar.

Men nyttigast av allt är nog den snörika och hårda vintern för oss svenskar därför att den påminner oss om att inte ta alla bekvämligheter för givet. Att vi har andra värden att värna än den ändlösa konsumtionen och shoppingen. Viktigare saker att tänka på än att bara ohämmat fara runt på nöjen och ägna sig åt självförverkligande.

Nej, svåra förhållanden, kaos och katastrofer binder också människor samman och påminner oss om behovet av varandra och vad det betyder att vi hjälper till och gör ett handtag för bygden där vi bor och landet vi så lätt glömmer att vi så gynnsamt ärvt från de som tidigare arbetat så hårt. Att vi som folk måste samarbeta och bry oss om varandra; ”Ett folk kan inte hjälpa ett annat om det inte kan hjälpa sig själv”.

Den hårda vintern piskar oss till påminnelse om att vi måste tänka långsiktigt och planera. En tanke som leder oss tillbaka till den planering och framförhållning våra förfäder odlade för att över huvud taget kunna leva på dessa breddgrader. Egenskaper som sedan varit helt avgörande för att vi kunde bygga den välfärdsnation vi haft, men som nu tynar bort.

Den hårda vintern gör oss på det hela taget gott. Vi kan vara tacksamma för vad den resulterar i! Och det lär inte bli den sista påminnelsen, utan det är början på en maning till eftertanke för de som inte redan känner sitt kall.

Markus Andersson