Så har det hänt igen

Publicerad 2009-10-09

Mehdi Ghezali greps 2001, 22 år gammal i Talibanområde vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. Detta var tre månader efter 11 september-attacken. 930 dagar senare efter att ha fått all hjälp han kunde få av det svenska samhället släpptes han. Då hade stödgrupper av riksdagsmän, t.ex. Erik Ullenhag(fp), från samtliga riksdagspartier engagerat sig.

Under Göran Perssons och Laila Freiwalds regering satsades enorma summor för hans frigivning med diplomatiska medel. Advokaterna Peter Altin och Anton Strand slet hårt för skadestånd till Ghezali. Till sist ställdes ett helt regeringsplan till Ghezalis förfogande vid frigivningen.

Miljontals kronor togs ur skattebetalarnas pengapåse plus ett enormt påkostat mottagande av ”hjälten” vid ankomsten till Sverige. Man kan jämföra detta med den behandling som svenskarna fick uppleva vid Tsunamikatastrofen i Thailand. Där kostade Laila Freiwalds minsann inte på skadade och anhöriga till alla dödade svenskar något regeringsplan (!) hem till Sverige. De fick klara sig bäst sjutton de ville. Men de var ju bara svenskar!

Nu har man enligt uppgift tagit Ghezali igen i staden Dera Ghazi Khan tillsammans med tre ”svenskar”, åtta turkar och en ryss. Deras bil vägrade stanna och polisen sköt sönder däcken. Då försökte de muta sig fria med 50.000 dollar. De var på väg till Waziristan – ett känt Al Quida-fäste vid gränsen mot Afghanistan. För att slippa svara på frågan om identiteten på de tre ”svenskarna” svarade Camilla Åkesson Lindblom på UD:s pressjour att ”det finns konsulärsekretess på det här”.

Nu kom det fram den pinsamma uppgiften att dottern till ordföranden i Sveriges muslimska råd, (Helena Banaouda) Safia 19 år, var en av de gripna tillsammans med sin man Manir Awad 28 år. De är enligt Pakistans utrikesminister Qureshi under utredning och greps 28 aug. Till saken hör att de också greps 2007 på gränsen mellan Kenya och Somalia misstänkta för terrorism!

De hölls fängslade i Addis Abeba. UD och SÄPO lyckades efter oerhört kostsamma ansträngningar (sic!) att få dem till Sverige. Känns historien igen?

Nu gör UD allt för att bistå de gripna i Pakistan med allt vad det kostar att ha svängdörrar i landet. När ska svenska politiker fatta att svängdörrar inte fungerar eller ska vi lämna över rättsskipningen till pakistansk militär som verkar ta problemet på långt mycket större allvar än svenska riksdagsledamöter?

Eller varför inte lyfta frågan direkt till Reinfelt himself? Är det inte dags att skicka ett nytt regeringsplan till Pakistan?

Gästskribent

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + tre =