I Sverige liksom de flesta länder i Europa sjunker nativiteten, detta är något som oroar både invandringsförespråkare och invandringskritiker, men dock av helt olika anledningar.
Den senare gruppen är oftast mest orolig för befolkningsminskningen pga konkurrensen från etniska och kulturella främlingar som ersätter den minskande majoriteten vilket leder till att ursprungsbefolkningen och givetvis dess kultur och allt vad den innebär riskerar att hamna i minoritet inom bara några årtionden, iaf enligt den väl ansedda brittiska tidningen ”The guardian”. http://www.guardian.co.uk/uk/2000/sep/03/race.world
Den första gruppen är istället orolig för hur ett stigande antal svenska pensionärer ska kunna försörjas av en minskande svensk befolkning, och de menar att detta kan lösas genom att ta hit delar av de överbefolkade icke-europeiska länderna för att försörja våra äldre.

”I dokumentären Immigration by the numbers beskrivs på ett enkelt och pedagogiskt sett hur framtiden kommer att se ut med den rådande utvecklingen.”
Nu har flera forskare redan konstaterat att den demografiska ”krisen” är starkt överdriven, inte oväntat av just vänsterliberala massmedia som ser detta som sitt främsta argument för en ökad invandring. Nyligen skrev dock sociologiprofessorn Lars Tornstam vid Uppsala universitet en artikel i UNT om ämnet där han tillbakavisar denna myt. http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=77-AV_ID=588554,00.html
Men redan innan Sverige upplevde den nuvarande demografiska nedgången så gapade samma massmedier och etablerade partier om att vi måste ha en nästintill fri invandring till Sverige, dock av andra skäl. Ibland sa man att vi är så rika här att det är vår plikt att ta hand om de fattiga och outbildade invandrarna som vill komma hit. Vid andra tillfällen hävdade man istället att ”vi har inte råd att begränsa invandringen eftersom de som kommer hit har mycket startkapital och en bra utbildning som berikar vårt land”.
Nu koncentrerar man sig istället på myten om att vi måste öka invandringen för att fylla på luckorna som uppstår av vår befolkningsminskning. Men låt oss för en stund utgå ifrån att detta verkligen var ett stort problem, är verkligen en ökad invandring det bästa sättet att lösa detta på?
Att vi inte har tillräckligt med jobb (eller bostäder) åt de hundratusentals invandrare som kommit hit de senare åren verkar inte vara ett bekymmer för invandringsförespråkarna, detta skyller man istället på svenskarnas ”strukturella rasism” som man vill åtgärda genom ännu mer invandring och genom att prioritera invandrare på arbetsmarknaden och alla andra institutioner. Detta väcker dock ett antal följdfrågor:
1. Även om vi lyckas ge alla invandrare jobb framför svenskarna, blir det inte en massa arbetslösa svenskar kvar att ta hand om?
2. Tar det inte väldigt lång tid att utbilda och ge jobb åt alla dem som kommer hit? Och kostar inte det väldigt mycket pengar att hand om dem under tiden?
3. Om vi räknar med de ca 30 år som vi försökt skapa en fungerande integrationspolitik (och som den tills nyligen rådande regeringen erkänt att man misslyckats med) kommer inte alla ”besvärande svenska pensionärer” att vara döda innan vi hunnit integrera de nya kullarna av utomeuropéer som man vill ta hit för att försörja våra döende gamlingar?
Saken är den att det finns otroligt många fler svenskar idag än vad det fanns för 50 år sedan och otroligt många fler än vad det fanns för 100 eller 200 år sedan. Saxat från wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_demografi : Befolkningen i Sverige år 1805 uppskattas till 3 465 000 invånare, dock inklusive Pommern (145 000) och de finska länen (895 000). Egentliga Sverige hade bara 2 425 000 invånare.
Så faktum är att vår befolkning faktiskt ökat lavinartad de senaste hundra åren, så även om vi kortsiktigt stagnerat i barnafödandet så är vi otroligt många fler idag än någonsin tidigare. Så om vi hade råd att vara två och en halv miljoner svenskar för tvåhundra år sedan varför måste vi fortsätta växa för att ha råd att leva idag när vi är över 9 miljoner?
De flesta debattörer oavsett politisk hemvist brukar hålla med om att överbefolkningen i världen är ett enormt problem. Men om Europa som enda kontinent med en minskande befolkning (idag ca 10% av jordens befolkning) börjar importera de ökande massorna från resten av världen, innebär inte det att vi även importerar och inkorporerar överbefolkningsproblemen i våra länder som är de enda med insikt om problemet? Och hur tjänar Sverige eller resten av världen långsiktigt på att vårt lands befolkning ersätts av icke-europeer som fortsätter att överbefolka världen?
Det finns en dokumentär på Youtube, http://www.youtube.com/watch?v=XyTmClBU7nA, som beskriver detta problem väldigt utförligt, den heter ”Immigration by the numbers”. Där visar man med offentlig statistik att även ifall Europa och västvärlden som helhet tog emot så många icke-europeer vi kunde så att varje kvadratmeter var befolkat av minst en av dem, då skulle vi ändå bara ha tagit emot ett par procent av den massiva fattiga icke-europeiska majoriteten i världen, och vi skulle inte ha råd att försörja hälften av dem, inte ens under en kort period.
Kontentan av att den europeiska minoriteten på jorden minskar och att den överbefolkade majoriteten i resten av världen ökar måste betyda att det bara finns en långsiktig lösning, dvs att icke-européer skaffar färre barn, inte att vi skaffar fler precis som de gör. Vår planet behöver mindre antal människor oavsett var. Under tiden kan västvärlden bidra med undervisning om en restriktiv sexualitet, preventivmedel, diplomati, sjukvård och mat mm, men inte om vi också blir ett u-land med samma typer av problem.
Men att jag som vanlig svensk arbetare förstår denna problematik utan att vara en välbetald proffstyckare eller riksdagsledamot, betyder det att de som styr i Sverige och de flesta delar av Europa vet mindre än vad jag gör eller att de inte tänkt på detta? Givetvis inte, de låter alla dessa frågor stå obesvarade av den enkla anledningen att de inte företräder vårt folk eller de människor som kommer hit eftersom de också förlorar på sikt.
Vilka är det då som vinner på en ständigt ökande befolkning? Jo givetvis de som vinner på en ökad konsumtion av billiga snabbproducerade varor, de som vinner på lönedumpningar orsakad av konkurrens från importerade låglönearbetare från tredje världen, de som vinner på en rotlös identitetslös globaliserad värld där man kan marknadsföra samma produkter över hela världen på samma språk, för samma valuta inom samma kulturella sfär. Svaret är storföretagen och de som sitter på kapitalet. Men om detta på sikt leder till att världen och våra kommande generationer (även de rikas ättlingar) får det sämre, varför fortsätter man?
Svaret är lika enkelt som upprörande, av girighet. Detta är anledningen till att storföretagen fortsätter att förstöra naturen, fortsätter att sprida gifter genom dåliga produkter, att man fortsätter lansera skräpmat till den allt fetare västerländska befolkningen medan tredje världen svälter osv. Man vet att detta kommer leda till vår undergång förr eller senare, men den kortsiktiga vinsten är allt för lockande för att avstå.
Men om det är kapitalisterna som främst vinner på denna ”utveckling” varför är då kommunisterna med på detta? Jo, för att kommunisterna tror på samma typ av värld, utan gränser, utan könsskillnader, utan familjer, utan olika folk, utan religioner och skilda kulturer osv, där alla följer samma ideologi, läs bara Karl Marx ”det kommunistiska manifestet” eller Maos ”Lilla röda”. De tror på en värld där den ekonomiska marxismen föregås av en kulturell marxism som banar vägen för det utvalda proletariatet och deras oheliga allians med kapitalisterna. Vi behöver en tredje part för att ställa dessa korrupta makthavare mot väggen, frågan är vilken?
Av Robert Almgren
Se även Robert Almgrens blogg