Den 25 februari röstades IPRED-lagen igenom. Ännu en seger att lägga till handlingarna för dem som skall spegla folkets vilja i vårt representativa folkstyrelseskick. På kort tid har tre mycket omfattande och för folket allvarliga förslag röstats igenom och den fjärde står precis för dörren. Först ut var FRA-lagen där makthavarna mötte en folkstorm med ett motstånd som de aldrig tidigare skådat mot ett förslag med en beslutsprocess vilken man helst ville hålla bakom lyckta dörrar. Med förhållandevis obetydliga modifikationer drev de igenom lagförslaget och så gott som alla telefonsamtal, sms och all e-post som det svenska folket kommunicerar registreras nu och sparas på bekostnad av hundratals miljoner av de övervakades egna skattemedel.
Sedan röstade Riksdagen för Lissabonfördraget. Ett mycket kontroversiellt förslag, också sminkat och putsat ifrån det som tidigare kallats EU:s nya grundlag vari ca en tredjedel av svensk lag förskjuts till EU i praktiken. De flesta medier nämnde bara processen i små notiser. Trots att Irland, ett de få länder vars befolkning ens tillfrågats om att förflytta en stor del av sitt eget självbestämmande till EU, röstat nej ser allt ut att gå de högre makthavarnas väg och Lissabonfördraget antas, om än något försenat, inom en snar framtid i hela unionen.
IPRED, eller fildelningslagen som den också kallats, klämmer åt medborgarnas integritet och rättssäkerhet ytterligare flera snäpp. Nu kan de ekonomiska stordrakarna bedriva privat jakt med sina enorma resurser på heltid vilket öppnar för en helt ny bransch – fildelningsjägarkonsulter.
Vinstmarginalerna lär vara ganska stora och många barnfamiljer lär nog betala de sannolikt skyhöga belopp Hollywoodbolagens jägare skickar ut via hotbrev pga. okunskap eller rädsla för rättsprocesser efter att någon av barnen i familjen kanske fildelat spel eller någon film på nätet. Eller i värsta fall efter att någon annan gjort det via familjens trådlösa nätverk.
Nästa förslag till rakning är ”datalagringslagen” som ytterligare registrerar och lagrar allt de svenska medborgarna gör i upp till flera år. Förslaget väntas antas utan större motstånd. Allt går som på räls.
Så speglas folkets vilja i vår representativa riksdag och regering. Tolkar makthavarna den massiva kritiken och folkstormen mot FRA-lagen under förra våren och sommaren som om de fått ett rungande JA vid en folkomröstning? Efter nederlaget i folkomröstningen kring EMU lär knappast folket tillfrågas igen i första taget. Hur bör medborgarna för övrigt tolka att utslagen vid folkomröstningar endast är vägledande? Betyder det att makthavarna hyggligt nog ibland tillfrågar oss om en rekommendation?
Föraktet och distansen mellan medborgare och makthavare, inte bara i Sverige utan i hela Europa, blir allt tydligare. Att i desperation lansera ytterligare ett skrämselfenomen efter ”terrorismen” kan komma att bli nödvändigt då argumentet börjar bli något urvattnat. Såvida inte underrättelsetjänsterna ”missar” ett nytt terrorattentat planerat i någon grotta under fötterna på amerikanska trupper någonstans i mellanöstern för att ytterligare hålla liv i rädslan för terrorister. De 1500 krigsförbytare som enligt Amnesty uppehåller sig i Sverige verkar ju inte besvära makthavarna nämnvärt.
Nej, i några av de för folket livsavgörande frågorna kan väl knappast någon kraft representerad i vår riksdag med gott samvete kalla sin politik för representativ?
Av Markus Andersson
