Ökade polisbefogenheter på Internet

Publicerad 2009-01-24

SVERIGE  Enligt ett nytt förslag från en regeringsutredning skall det räcka med att riskera böter för att Polisen skall få röja trafikuppgifter och innehavaren bakom ett visst ip-nummer.

   I fredags kom Regeringens utredning, via utredaren Stefan Reimer, med förslaget att uppgifterna om vem som har ett visst ip-nummer skall kunna röjas av Polisen endast vid misstanke om brott som kan ge böter. Idag krävs det att brottet är belagt med fängelse på straffskalan.

   Någon särskild tillsyn över hur Polisen utnyttjar möjligheten införs inte enligt förslaget.

Att bara få uppgift om innehavaren utgör inget intrång i telehemligheten, det är vad man kan kalla en kataloguppgift, säger Stefan Reimer.

   Han föreslår också nya regler för hur Polisen ska få hantera trafikuppgifter, det vill säga vem som kommunicerat med vem, när det skett, och på vilket sätt. I dag kan Polisen, eller andra brottsbekämpande myndigheter som Tullverket och Säpo, få ut dessa på två sätt. Antingen genom att gå till domstol och begära tillstånd för hemlig teleövervakning med hänvisning till rättegångsbalken, eller om brottet har minst två års fängelse i straffskalan gå direkt till operatören med stöd i lagen om elektronisk kommunikation.

   Idag används det sistnämnda tillvägagångssättet i omkring 10 000 fall per år, vilket kommer att avskaffas om utredningens förslag går igenom. I stället är det enbart rättegångsbalken som ska gälla.

   En domstol måste nu fatta beslut om teleövervakning när det finns en skäligen misstänkt. Under en förundersöknings inledningskede får däremot en åklagare själv fatta det beslutet, om det är av synnerlig vikt för utredningen och om straffvärdet är minst två års fängelse. Ett exempel som nämns av utredaren är att åklagaren kan besluta om en så kallad basstationstömning, att man begär ut listor över alla mobiltelefoner som befunnit sig i närheten av en brottsplats vid brottstillfället.

   En kontroversiell del i utredningens förslag är att Polisen ska få tillgång till så kallade lokaliseringsuppgifter, som visar var en viss mobiltelefon befinner sig även om den inte används. Det går att göra eftersom en mobiltelefon alltid tar reda på var närmaste basstation finns och att det därmed registreras en kommunikation.

   När det gäller underrättelseverksamhet, det vill säga polisiärt arbete som görs innan ett brott har begåtts, ska Polisen enligt förslaget få begära ut trafikuppgifter om det icke inträffade brottet ger minst två års fängelse. Här behövs inget domstolsbeslut, utan beslutet får fattas på chefsnivå på den brottsbekämpande myndigheten.

   –Det är inte rimligt att en domstol eller åklagare fattar beslut i underrättelseärenden, säger Stefan Reimer.

   Tillsyn över hanteringen av trafikuppgifter ska skötas av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2010. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − 4 =